Manusfotografen.

Jag kallar mig själv manusfotograf. Men egentligen tycker jag att det är lite fånigt. För manusfotografer är vi allihopa. Det är svårt att inte fånga manus på bild.

Manus betyder socialt och kulturellt konstruerad hand. När vi ser en annan människa är den första distinktionen vi gör: Höger- eller vänsterhänt? Det tar oss – oftast – en tiondels sekund att avgöra. Och lika snabbt har vi förväntningar, fördomar och förutfattade meningar om personen framför oss. Uppfattningar som avgör hur vi förhåller oss till vederbörande och som påverkar hur personen uppfattar sig själv.

Det som räknas som högerhänt i samhället har högre status än det som räknas som vänsterhänt, och det högerhänta gör värderas generellt sett högre än det vänsterhänta gör. Det som har hög status brukar smälta in i samhället lite mer friktionsfritt och också ha mer att säga till om i fråga om hur samhället ser ut än det som tillskrivs lägre status.

Vi rättar dagligen oss själva och varandra efter osynliga regler och förväntningar om vad som är vänster- och högerhänt, och på så sätt är vi själva med och återskapar och stabiliserar dem.

Manus är också något som skapas på bild varje dag. Oavsett om du fotar händer i det vilda eller i en studio: du har en massa val som fotograf. Du väljer eller påverkar människoobjektets vinkel, kroppsspråk, pose, gest, hållning – du väljer ljus, blickfång (fokus), miljö (placering av personen), avstånd (hur nära går du?), om personen ska le eller inte, om det är flera på bilden – vilka roller du ger dem, du kanske har ett säg om kläder, smink och rekvisita. Och dessutom väljer du bild. Vad är det som gör att du väljer just den bilden och inte de 500 du lämnar i glömska på hårddisken? Vad är det som ser ”rätt” ut med just den bilden, egentligen? Vad skulle hända om du gör ”fel”?

Vi har gott om bilder av hur handrollerna ”ska” spelas. Bilder som begränsar oss. Som begränsar vår fantasi, våra föreställningar om vilka vi kan vara. Men vi kan skapa nya regler. Vi är mer formbara och föränderliga än vi tror. Att visa att det är möjligt ser jag som min främsta uppgift som manusfotograf. Att kittla fantasin.

Det skulle krävas en armé av manusfotografer för att radera alla bilder vi har på näthinnan och i stället fylla dem med bilder som påminner om att höger- och vänsterhänt är fritt fram för vem som helst att uttrycka. Men någonstans måste man börja.

Read Full Post »

Skolans diskriminerande antivänsterhandkultur.

Under det senaste århundradet har mycket tid lagts ner på att förbättra för olika minoriteter. Men det finns en grupp människor som i alla möjliga sammanhang är fortsatt diskriminerade. De vänsterhänta. Att vara född vänsterhänt innebär att man hela livet innehar en underordnad ställning i samhället. Det här måste samhället nu börja lägga resurser på. Sinistromanualistiskt Initiativ (S!) arbetar för ett minst 40/60-handställt samhälle.

Bilden är från ett klassrum år 1930. Vad tvingade dessa stackars barn att enbart höja sina högra händer? Vågade inte de vänsterhänta höja sina? Minst 1,4 elever på bilden borde ha varit vänsterhänta. Var de vänsterhänta rädda för att svara fel? Är barnen till vänster i bilden, som inte höjer sina händer, vänsterhänta? I så fall, varför fick de sitta längst bak? Diskrimineringen av vänsterhänta kan inte få fortgå.

Om man tänker efter är det fantastiskt hur alla vänsterhänta kan vara så känslomässigt balanserade. Redan i skolan får vänsterhänta barn uppleva att världen inte är konstruerad för dem. I skolan presterar vänsterhänta barn sämre  p.g.a. att de ofta lider av smärtor i både rygg och nacke. Varför? Allt, som t.ex. skolbänkar och saxar, är ju anpassat för högerhänta.

Är du bland de 90 % som är född högerhänt är du inte ens medveten om att det finns något som heter högerhänta skolsystem men faktum är att de flesta skolsystem är anpassade till högerhänta. Detta medför att vänsterhänta tvingas till att arbeta i obekväma positioner när de med vänster hand ska skriva med det högerhandsanpassade skiftspråket. Det är även mycket kränkande för en vänsterhänt att ständigt se sina texter utsmetade. Sinistromanualistiskt Initiativ (S!) arbetar för en minst 40/60-handställd skola som motverkar traditionella handroller samt att skolan lär ut att man också kan läsa och skriva från höger till vänster. En vacker dag kommer vi att ha en jämn fördelning i samhället mellan texter skrivna från båda hållen men vägen dit är lång och kampen får aldrig ebba ut.

I en studie av vänsterhänta skolbarn i 50 olika länder världen över visade det sig att bara 10 % av de vänsterhänta fick lära sig hur de kan fungera i det högerhänta samhället. Övriga 90 % fick själva lista ut hur de ska klara sig. Sinistromanualistiskt Initiativ (S!) arbetar för att införa obligatoriska stödresurser i skolan för vänsterhänta.

Pennor, pennvässare och andra verktyg är alla anpassade för högerhänta vilket medför en svår och smärtsam skolgång för vänsterhänta barn. Vid en dator är musen alltid placerad på höger sida. I trä- och metallslöjd är alla säkerhetsfunktioner på verktygen anpassade så att högerhänta snabbt kan komma åt dem. Tillbaka till våra far- eller morföräldrars tid så har det ändå skett en liten förbättring eftersom vänsterhänta barn inte längre med våld tvingas till att skriva med höger hand. 

Det är naturligtvis dextriarkatet, det högerhandsnormativa samhället, den förtryckande handmaktsordningen, som ligger bakom och med tanke på den lilla andelen vänsterhänta i samhället påvisar dessa studier tydligt hur farligt samhället är för denna förtryckta minoritet.

Read Full Post »