Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘manus’

Sinistromanualistiskt Initiativ (S!) är ett politiskt parti vars idé publicerades för första gången som rolig satir på feminetik.se redan 2005-10-24 av Lonny:

Detta upprop riktar sig till alla vänsterhänta som är trötta på att leva i vårt högerhänta förtryckarssamhälle (eller som vi vänsterhänta kallar det: Dextriarkatet, efter latinets ”dextrus” som betyder ”vänster”).

Vi lanserar därför en ny ideologi, en befrielserörelse vi döpt till ”sinistromanismen” (efter latinets ”sinistrus” som betyder vänster, och ”manus” som betyder ”hand”).

Var och en som kommit till insikten om att vi lever i ett dextriarkat och vill ändra på det kan kalla sig sinistromanist.

Det finns två huvudgrupperingar inom sinistromanismen: likhetssinistromanisterna och särartssinistromanisterna. Den förra gruppen vill att vi raderar all handkategorisering. De ser vänster- och högerhänthet som sociala konstruktioner. Särartssinistromanisterna (som består av högst någon procent av alla sinistromanister) anser däremot att det hela är biologiskt betingat. De anser vidare att vänsterhänta kan vara särskilt lämpliga för vissa sysslor medan högerhänta passar bättre för andra uppgifter. Särartssinistromanisterna lyfter gärna fram “det traditionellt vänsterhänta” som något vackert.

En ganska liten med högljudd fraktion är de homomanuella, alltså den minoritet av de vänsterhänta som bara attraheras av andra vänsterhänta. De kännetecknas av att bete sig väldigt högerhänt. Denna minoritet inom S! leds av en väldigt kontroversiell kvinna, Jaana Lövenström. Jaana arbetar till vardags som professor i manusvetenskap. Manusvetenskap är kunskapen om hur vår identitet är kopplat till vårt manus (d.v.s. om vi är vänster- eller högerhänta).

Regeringen – som är uttalat sinistromanistiskt – har beslutet att manusvetenskapen ska drivas av samma insikt som sinistromanismen i allmänhet – d.v.s. att vårt manus är en social konstruktion, och att vi, för att bli fria, först måste göra oss av med alla destriarkatets s.k. ”handroller”- ni vet, tanken om att högerhänta skulle vara bättre på vissa saker, och vänsterhänta på andra. Manusforskarna ska i sin forskning konsekvent bekräfta denna regeringens och sinistromanismens ståndpunkt. Hur forskningen ser ut rent metodologiskt är av mindre vikt.

Vårt första medlemsmöte var väldigt stormigt. Jaana gjorde sig impopulär genom att bara lyfta fram en massa typiskt homomanuella frågor. Detta störde majoriteten av sinistromanisterna som ju tänder på både höger- och vänsterhänta, men ingen vågade opponera sig – dels för att inte framstå som politiskt inkorrekta, och dels för att Jaana var så hotfull. Hon kallade en annan styrelseledamot för ”dextrosexuell borgarkärring”, hon skrek ”jävla manist” åt en talare som inte visste med vilken hand hon skulle hälsa med och bad om att få slippa helt. Och hon ska enligt den ”dextrosexuella borgarkärringen” yttrat åsikten att ”en bra högerhand är en död högerhand”. Trots att massa vettiga förslag faktiskt klubbades igenom valde media att fokusera helt på de lite mer udda förslagen, t.ex. att återgå till vänstertrafik, att förbjuda alla vantar förutom tumlösa tumvantar och att döpa om slanguttrycket för manlig onani till ”fröken vänster”.

Några som kände sig extra besvikna efter mötet var gruppen vänsterfotade – sinistropederna. De släpptes först inte in i lokalen eftersom flera av dem är högerhänta. Sedan tvingades de lyssna på en grupp s.k. radical cheerleaders (hejaklacksledare som är för fula för att få delta i normal cheerleaderverksamhet) sjunga att de skulle ”slita alla högerhänta i stycken”. Även amputisterna (de som gått så långt som att hugga av sig sina högerhänder) uttryckte sitt missnöje över hur lite uttrymme de fått för sina frågor.2005 har varit ett mörkt år för sinistromanisment. I våras avslöjade en sinistromanistisk orskare, professor Evy Sundgren, att det finns speciella satanistgrupper bland de högerhänta som rituellt mördat en massa vänsterhänta spädbarn – trots att några spädbarnskroppar inte anmälts som saknade hos Polisen. Och i samma veva satt Yyvonne af Achselstedt, ordförande för ROVS (Riksorganisationen för vänsterhandsjourer) i TV och sa att “högerhänta är djur”.

Kort sagt, vi sinistromanister upplever just nu en motvind utan like. Kan vi räkna med ditt stöd till valet nästa år?

Rösta med vänsterhanden – rösta på si!

Eftersom idén sedan tydligen har fallit i glömska, troligtvis p.g.a. att den uppfattades som enbart satir, tar nu jag härmed befälet över att föra de politiska tankarna vidare i sann manusvetenskaplig anda. Vetenskapsområdet manus har dock jag kommit på utan någon påverkan från ovanstående text.

Uppdatering 12-12-18: Efter påpekande från Stefan i kommentarsfältet ändras partinamnet till Sinistromanualistiskt Initiativ i stället för Sinistromanistiskt Initiativ. Skevt Initiativ skulle också kunna passa men det namnet överlåtes till partiets kritiker som säkert vill kalla partiets ideologi för skevt.

Read Full Post »

manusvetenskap

MANUSVETENSKAP
Manusvetenskap är en akademisk disciplin som huvudsakligen fokuserar på att kartlägga och analysera vilken roll handen och manus spelar i samhället. Att anlägga ett manusperspektiv kan beskrivas som att betrakta livet och samhället som konsekvent präglat av förhållanden mellan enahanda roller. Idéer om enahanda roller anses existera i all mänsklig erfarenhet och verksamhet och dessa idéer förmodas ligga till grund för hur sociala strukturer formas. Manusvetenskaplig forskning kan innefatta allt från övergripande materialistiska analyser av resursfördelning i samhället till kartläggning av informella maktstrukturer i en specifik, begränsad kontext. Manusperspektivet används, och utvecklas, även inom många andra discipliner än den rent manusvetenskapliga.

HISTORIK
När man talar om vänsterhänthetens utveckling talar man ofta om fem fingrar, en analogi som uppstått i och med att vänsterhänthetens historia ser ut att ha präglats av gradvis stegrande uppgång följd av fall, följd av uppgång på nytt. Det var med det andra fingret som vänsterhandrörelsen började vända blicken mot vetenskapen och man hävdade då att vetenskapen var handrocentrisk och handblind. Här syftade man bland annat på att studier som utgav sig forska på ”händer” faktiskt bara forskade på högerhanden, och att beskrivningar av vänsterhänders erfarenheter till stor del saknades i vetenskapen. På 1970-talet började det som vi idag kallar manusvetenskap växa fram i Sverige, då under beteckningen vänsterhandsvetenskap.

Vänsterhandsvetenskapens huvudsakliga syfte var initialt att synliggöra vänsterhanden och vänsterhandens erfarenheter då man ansåg att den tidigare enhanda forskningen misslyckats med detta. Forskningen var vid denna tid huvudsakligen tilläggsforskning, den försökte ”täppa till hål” i tidigare forskning. Namnet vänsterhandsvetenskap var en tydlig signal för ståndpunkten att vänsterhandens erfarenheter var relevanta i vetenskapliga sammanhang, och detta är en av orsakerna att namnet dröjt kvar även då forskningen kommit att få ett mycket bredare fokus. Idag har dock namnet manusvetenskap blivit allt mer utbrett. Detta beror bland annat på att teorierna utvecklats till att inkludera mer förfinade och varierande förståelser av den process varigenom skillnad mellan händerna skapas och upprätthålls.

Vänsterhänthet innebär att använda vänster hand som huvudhand. Andelen vänsterhänta varierar från land till land (siffror mellan 4 och 11 procent förekommer), och det är något vanligare att män är vänsterhänta än att kvinnor är det. Detta har medfört att ett samhälle ofta diskriminerar vänsterhänta.

HEND
Under 2010-talet började begreppet hend etablera sig som ett handneutralt pronomen. Det kan användas för att benämna personer vars hänthet är okänt för den som talar (t.ex. ett foster), istället för att gissa på ett handbestämt pronomen. Slutligen utgör det ett kortfattat alternativ till att skriva eller säga ”höger- eller vänsterhänt”. Ordet har fått mycket uppmärksamhet och kritik, både positiv och negativ.

Förslag på användande av ordet har förekommit länge; i Nedsala Nya Tidning kunde man 1966 läsa om en person som ville se ”det tvåhänta ordet hend”, och 1994 föreslogs hend som ett ”handneutralt pronomen för vissa skrivsituationer”. I januari 2012 släpptes boken Kiwifågeln och Monsterhanden, en bok som använder sig av hend i stället för höger hand eller vänster hand. Boken gav upphov till en livlig debatt.

I vänsterhänta kretsar har det av ideologiska skäl föreslagits att ”hend” helt bör ersätta både höger hand och vänster hand. Argumentet är att en sådan eliminering av handbestämda pronomen skulle påverka synen på händer positivt. Andra ord som har varit aktuella i diskussionen är hönster och väger men av praktiska skäl tjänar man så otroligt mycket tid på att bara använda sig av fyra tecken.

Read Full Post »