Jag är arg. Jag är så jäkla arg. På dextriarkatet. På detta system, skapat av oss människor, som låter personer födda högerhänta växa upp till ibland väldigt obehagliga och för den delen även farliga människor. Till någon sorts norm som vi vänsterhänta måste anpassa oss till.
Jag är arg mest hela tiden i och för sig, inte bara nu när jag skriver detta. Dextriarkatet gör mig upprörd varje dag. Året om. Jag är arg för att alla personer som spelade trummor i dag på torget var högerhänta. Vad ger högerhänta rätt att alltid ta detta offentliga utrymme i beslag?
Jag är arg för att handtaget på min ytterdörr är anpassat till en högerhänt person. Precis samma sak gäller min badrumsdörr. Okej, jag är rejält vänsterhänt men t.o.m. mitt badrumsskåp är anpassad för högerhänta.
Jag blir arg på högerhänta för att de inte själva ser de dextriarkala strukturerna, för att de inte ger ifrån sig makten de besitter, för att de löjligförklarar vänsterhänta i maktpositioner.
Jag är sjukt arg på högerhänta för att de är så bekväma i sin högerhänthet att de inte ens uppfattar den.
Jag stannar där. Låter er få bli arga på mig istället. För att jag generaliserar och för att jag ibland pratar om högerhänta som grupp istället för dextriarkala strukturer. Och framförallt för att jag borde hålla käften. Eller inte. Tack för mig.
Malte Skogsnäs 