I mina drömmar drömmer jag om ett handställt samhälle. Där det inte ska vara någon skillnad på om du är vänster- eller högerhänt. Där ordet dextriarkat inte finns något mer. Där livet blir så mycket ljusare när alla händer tillsammans bildar detta ljus. Detta samhälle kan vi alla skapa genom olika handrörelser. Vill du vara med? Räck mig då din hand!
Annonser
Jag stödjer sig i din strävan och målet bör väl rimligen vara ambidextri.
Däremot känner jag mig lite nedstämd när jag tänker på alla de fötter som diskrimineras i vårt samhälle.
Händer (höger och vänster) slår neråt, medan fötter sparkar uppåt.
Problemet med begreppet ”ambidextri” är att det betyder att man är högerhänt på båda sidorna av kroppen. Antonymen till amdidextri, ”ambisinistrous” eller ”ambilevous” på engelska, betyder klumpig på båda sidorna av kroppen eller att ha två vänsterhänder. Samma språkliga förtryck återfinns i många av de europeiska språken men också i övriga delar av världen.
Sinistromanualismen omfattar också sinistropederna. Av alla fötter i världen är de vänsterfotade en diskriminerad minoritet.
Jag inser att min kunskap om dexter-sinister-problematiken är undermålig och underkastar mig därför profetens ord som min lag.
Teoribildning trumfar alltid praktiken, så jag inser att min tioåriga strävan att bli vänsterhänt trots alla de problem, skador och undernäring detta har åsamkat mig har varit förgäves.
Höger hand håller svärdet som dräper din nästa. Vänster hand håller skölden som skyddar dig mot världens faror.
Profet? Jag är professor!
Men för att vi ska komma dit måste de högerhänta ta avstånd från högerhandsnormen. Vi måste börja hälsa med båda händerna samtidigt och vänsterhänta måste utgöra minst 51% av alla styrelseledamöter i börsnoterade företag.
Med tanke på att andelen vänsterhänta är 10 % av jordens befolkning är vi i Sinistromanualistiskt Initiativ (S!) nöjda med en 40/60-fördelning, baserad på andelen vänster- respektive högerhänta nobelpristagare. Samtidigt är allt bättre än 40/60-fördelningen bara trevligt.